Det kanske finns någon som funderar lite över gårdagens inlägg. Så jag tänkte att jag skulle förklara. Det har nämligen hänt min familj mycket saker över åren. Och igår hände de som vi fasat, vi fick reda på att mitt enda helsyskon, min enda bror, har fått T1-D. Alltså Typ 1 Diabetes. Detta innebär en stor förändring i våra liv men framför allt hans. Han kommer få ta cirka 5 sprutor och blodprov innan varje mål mat för resten av hans liv, så länge inte någon asbra forskare har lust att uppfinna ett botemedel. Har gråtit mycket nu, pallar inte så mycket mer. Jag hatar att se de personer jag älskar må så dåligt. Han kommer ligga inne på sjukhuset i en vecka nu, just nu befinner han sig under dropp och de tar blodprov på honom varje timme. Jag ska snart in till honom igen och möta hans tappra personlighet. (nu kanske du förstår varför jag behöver lite råd, eller framför allt min bror, Caroline)
loveubro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar