Konserten i Nyeds Kyrka var heelt fantastisk. Fullsatt/slutsålt blev det, bara det liksom! Sjuk känsla att stå i samma kyrka jag sjungit i 100 gånger som barn, fast denna gång med min fantastiska kör, samt bröderna Rongedal och deras band. Obeskrivligt faktiskt... All beröm och det stöd man fått är ovärderligt och jag tycker fortfarande det är skitkonstigt att skriva autografer, haha. När publiken ställde sig upp med tårar i ögonen efter vi sjungit "Anthem" så reste sig vartenda hårstrå på kroppen.
Kärlek!
2 kommentarer:
Hade jättegärna sett konserten! Och visst är det konstigt med allt som är efteråt nu. Att man blir igenkänd hela tiden och att folk vill ha autografer. Skitskumt! :)
Kram! //Jocke i Team Picasso
Jag håller med dig Anja, det var verkligen ståpäls. :D
Skicka en kommentar